(11 June 1812 - 4 July 1874) was a Dutch painter of animal subjects - mainly horses - and of landscapes. He is one of the later representatives of Romanticism in Dutch art. Born to an Amsterdam jeweller, Verschuur received his training from the landscape and cattle painters Pieter Gerardus van Os and Cornelis Steffelaar. As part of this education Verschuur had to copy works by the 17th century painter Philips Wouwerman, like Wouwerman Verschuures subjects consist mostly of stable scenes, landscapes with horses and coastal landscapes. Showing talent from an early age, at 15 Verschuur had a painting exhibited at the eExhibition of Living Masterse at Amsterdam in 1828. In 1832 and 1833 he won the gold medal at the annual exhibition at Felix Meritis. In 1833 he was appointed a member of the Royal Academy in Amsterdam. In 1839 he joined the artistse society, Arti et Amicitiae. His reputation was also considerable abroad. He was often featured in the annual exhibitions which travelled the large European cities at that time. In 1855 Napoleon III purchased one of his paintings at the Exposition Universelle in Paris. The popularity of his paintings provided him with sufficient funds to travel widely. He made frequent trips to Gelderland and Brabant and abroad to Switzerland and Germany. In 1874, on one of his trips to Gelderland, he died on July 4 in the town of Vorden. He left behind an oevre of about 400 paintings and over 2000 drawings. Amongst his students were his son, Wouterus Verschuur Jr. and Anton Mauve.   Related Paintings of Wouterus Verschuur :. | The refreshment | Draught horses resting at the beach | Paarden en personen op een binnenplaats | Saddling the horses | Reading man with two dogs |
Related Artists:
James Joseph Jacques Tissot
James Jacques Joseph Tissot (15 October 1836 - 8 August 1902) was a French painter, who spent much of his career in Britain. Tissot was born in Nantes, France. In about 1856, he began study at the École des Beaux-Arts in Paris under Hippolyte Flandrin and Lamothe, and became friendly with Edgar Degas and James Abbott McNeill Whistler. Tissot exhibited in the Paris Salon for the first time in 1859, two portraits of women and three scenes in medieval dress from Faust. The latter show the influence of the Belgian painter Henri Leys (Jan August Hendrik Leys), whom he had met in Antwerp in 1859. In the mid-1860s, however, Tissot began to concentrate on depicting women, often although not always shown in modern dress. Like contemporaries such as Alfred Stevens and Claude Monet, Tissot also explored japonisme, including Japanese objects and costumes in his pictures. A portrait of Tissot by Degas from these years (Metropolitan Museum of Art, New York) shows him with a Japanese screen hanging on the wall.
Kasparus Karsen
(April 2, 1810, Amsterdam - July 24, 1896, Biebrich near Wiesbaden, Germany) was a Dutch painter who specialised in townscapes. He taught Cornelis Springer 1835-1837.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.